För vad som var på gång att hända i Eskilstuna med utsläpp av 900 ton metylenklorid per år. Det fick mig att söka information om vad som är känt om risker med ämnet. Ju mer jag fann ju mer oroad blev jag. Jag är inte orolig för mig själv, jag är 76 år, men jag har min dotters familj i Eskilstuna. Nu finns två barnbarn som jag absolut inte vill ska utsättas för Seniors utsläpp. Flickan som är tre år går på förskola vid Balsta ca en km från fabriken. Hon är i åldern där de första kompisrelationerna bildas och hon trivs på sin förskola.

Jag skulle önska att de inte behövde riva upp allt och flytta, men tyvärr är det så att riskerna är stora och särskilt för barn.

Studier som jag funnit visar på förhöjd risk för barn och vuxna inom åtminstone tre km från verksamheten. Om det är säkert på längre avstånd går inte att säga eftersom det inte finns några studier på hälsoeffekter av så stora utsläpp som Senior fått tillstånd till. 

Seniors planerade utsläpp är troligen de största i världen åtminstone utanför Kina. De är faktiskt nästan lika stora som de totala utsläppen i hela USA av metylenklorid till luft. 2019 var totala rapporterade utsläpp till luft av metylenklorid i USA 1,183 ton.

Jag har erfarenhet av att utveckla forskningsprotokoll. Då måste man ta hänsyn till etiska regler enligt Helsingforsdeklarationen och genomgå noggrann etisk prövning.

Om någon skulle få idén att utveckla en studie där man jämför två liknande städer genom att utsätta den ena för utsläpp av 2,5 ton metylenklorid per dygn i syfte att jämföra utvecklingen av neurologiska sjukdomar och cancerfall i vetenskapens namn, så skulle det vara omöjligt att få etiskt godkännande. Senior visar att samma sak däremot är möjlig om man gör det i syfte att tjäna pengar.

Vi har i Sverige av tradition stor tillit till myndigheter och känner oss oftast trygga i förvissningen att våra myndigheter fattar kloka beslut med stor hänsyn till miljö och människors hälsa. Sedan tio år tillbaka har jag och min hustru tillbringat ett par månader om året i Abruzzo i Italien. Där hade regeringen gett tillstånd till engelska företag att borra efter gas och olja längs kusten. Det ledde till omfattande protester. Människor såg inte att oljeborrning skulle gynna dem men däremot riskera förstöra miljön och odlingsmöjligheter. Där har man inte samma tilltro till politiker och beslutsfattare utan utgår i stället från att de tänker på egen vinning. På varenda balkong hängde banderoller ’Stoppa borrningarna’ och demonstrationer samlade tiotusentals människor. Protesterna påverkade också valen och pågick i flera år. Till slut fick de regeringen att återkalla tillstånden. Vi har nog en del att lära från södra Europa.

Lennart